Ytterligare en egenutgiven recensionsbok, som hade vunnit på att redigeras/korrekturläsas lite mer. Handlar om en präst som är både kvinnoprästmotståndare, homofob, och liksom lite i allmänhet bakåtsträvande, samtidigt som han är alldeles väldigt uppfylld av sin egen förträfflighet. Han får ett nytt jobb i en ny byggd, och där möter han människor som är mycket olika honom själv, och som även vågar ge honom mothugg. Så en dag möter Herrman hundägaren Malte, och känslor han aldrig någonsin hade trott sig om börjar långsamt men obönhörligt spira inom honom; känslor som tvingar honom att omvärdera de allra flesta av sina tidigare normer och ideal.
Ja, jag ansåg att trots att boken var välskriven (inte så konstigt att en präst med vana att predika faktiskt i någon mån kan skriva!) så har den vissa brister i gestaltning, och bitvis är det hela mycket klyschigt och förutsägbart, övertydligt.
Något jag däremot borde ha betonat mycket mer i min recension (varför gjorde jag inte det?) är att ämnet i sig egentligen är mycket angeläget och aktuellt; det är lovvärt att det tas upp till diskussion i romanform. Att även en präst kan vara homosexuell, att homosexualitet när allt kommer omkring inte handlar om någonting annat än kärlek mellan två människor på samma sätt som heterosexualitet - det är ju någonting som många i kyrkliga kretsar har ytterst svårt att acceptera. Inga-Lill Örnefors Modin är en av de präster (det finns ju trots allt några!) som vågar ta upp brännfrågorna inom kyrkan till diskussion. Hon är en av dem som protesterar mot negativa attityder gentemot homosexuella, och för det skulle hon egentligen ha en stor kram!
Fast när jag läste boken koncentrerade jag mig väl mer på de rent literära aspekterna än på budskapet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar