Läsningen av den här boken fick mig att längta efter en recensionbok att höja till skyarna... även om den här inte motiverade mig till en fullständig sågning, så var den heller ingen stor läsupplevelse.
Det är en historisk roman som visserligen är intressant i detaljerna - man anar omfattande research! - och idéerna som bär upp det hela är sympatiska (mot intolerans, hyckleri och sociala orättvisor, vikten av utbildning, respekt för sina medmänniskor, kvinnors rätt till jämlikhet...), men ändå ger romanen mest intryck av historielektion. På något sätt. Författaren lyckas göra kärlekshistorien fullständigt ospännande, trots mina omedelbara associationer till Dunungen... Jag vet inte om det kanske är orättvist att jämföra med Selma Lagerlöf, men å andra sidan, varför inte?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar