Här har Olof Svedelid minsann dristat sig till att skriva en roman om den Gudomliga Garbo! Han hade säkert roligt när han gjorde det, och romanen med sin vagt deckarliknande struktur är inte alls tråkig att läsa, men ändå tilltalade boken mig inte särskilt mycket, måste jag säga.
När jag tänker på boken nu i efterhand känner jag ett vagt ogillande som jag är rädd att jag inte riktigt fick fram i min officiella recension för ca två år sedan... En roman om Greta Garbo borde egentligen verkligen kunna vara bättre än så här. Å andra sidan är det nog inte helt lätt att skriva om verkliga personer... å andra sidan; se bara på Oates behandling av Monroe! Jag drar mig vagt till minnes min läsning (i gymnasiet) av Ernst Brunners roman om Edith Södergran, som jag inte heller gillade något vidare...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar