Ficklampsljus - Disa Lindholm

Ficklampsljus (Helsingfors: Söderström & Co, 1961) är en utvecklingsroman om en ung finlandssvensk flickas skoltid på 1930-talet.

Disa Lindholm tycks vara en i stort sett bortglömd författare; jag har inte lyckats hitta mycket information om vare sig hennes författarskap i stort eller om den här romanen.

Ficklamspljus påminner om de gamla flickböcker jag läste som barn, men bara för att den utspelar sig i skolmiljö - någon "ungdomsbok" är det inte. Den ger en intressant inblick i den tidens (slutet av 20-talet till andra världskrigets utbrott) miljö. Handlingen kretsar kring vänskap men också kärlek; det största utrymmet ges åt huvudpersonen Ruths kärlek till lärarinnan Ström. Tankarna kring homosexualitet som livsproblem påverkar hela strukturen och är mycket intressant. Boken har en starkt självbiografisk prägel, men har en liten ramberättelse, kanske som fiktionsförstärkande åtgärd: ett anonymt Jag hittar ett manuskript i en byrålåda i ett rum på något slags vilohem; kvinnan som bodde i rummet först har redan rest men har lämnat efter sig sin berättelse... Tankar om skapande/skrivande är också centralt. Till största delen kronologiskt, men inte alltid. Det är liksom mest ett tankeflöde.

I likhet med Eva Alexanderssons Kontradans (1964) tar sig berättelsen formen av ett återskapande av minnen. Berättarjaget, Ruth, försöker komma underfund med "hur det egentligen var" med känslorna för barndomsvännen Inga-Lill och fröken Ström. Hon berättar sina tidigaste minnen av barndom och familjeliv, ända upp i artonårsåldern, och ibland förekommer glimtar då den vuxna Ruth reflekterar över minnena och försöker tolka dem enligt sina förvärvade erfarenheter. Hon använder skrivandet som ett redskap för förståelse, och precis som Eva i Kontradans konsulterar hon sina dagböcker och dikter, som precis som minnena blir föremål för kritisk granskning. Ibland nämns ordet homosexualitet, men Ruth skyggar för att använda det om sig själv, trots att hon erkänner att hon upprepade gånger går och ser en film om en flickas kärlek till sin lärarinna, och tycker att hon befinner sig som i ett eldhav när de kysser varandra... Till skillnad från Eva ser hon sin dragning till kvinnor som någonting visserligen oundvikligt men i grunden olyckligt, beroende av någon störning i hennes utveckling mot ett positivt kvinnligt jag. Precis som Eva drömmer Ruth om att bli författare, men även hennes dragning till böckernas värld ses som något nästan sjukligt; det drömmande och fantasifulla kopplas ihop med negativa drag i personlighetsutvecklingen.

Detta ligger i linje med den under 50- och 60-talen vanliga tanken om att biologiska faktorer spelar in vid utvecklingen av homosexualitet; att hög intelligens och ett livligt, känsligt temperament (då Ruth som liten inte får utlopp för sin kreativitet i skolan bråkar hon på lektionerna) liksom relationen till föräldrarna kan förklara den sexuella läggningen. När Ruth söker förklaringar kopplar hon dem till barndomen och relationerna till föräldrarna (och även deras till varandra), särskilt till fadern. För Evas del däremot finns inga sådana kopplingar till barndomen, inte heller förutsätter hon några själsliga defekter hos sig själv (i Kontradans, som utspelar sig under 1950-talet i Rom, är det den älskade Claudia som brottas med sådana tankar, och Eva finner det sorgligt att den älskade plågas så av inre slitningar). Under den tid då dessa böcker skrevs hade ordet "homosexualitet" en negativ anstrykning; Ruth är lite rädd för ordet, Eva använder det inte alls - inte heller ordet "avvikande" används, istället väljer hon att säga "annorlunda". I båda böckerna spelar religionen en viktig roll, men på olika sätt. Eva konverterar till katolicismen i vuxen ålder, och Kontradans handlar till viss del om hur hon lyckas få en positiv lesbisk identitet att samspela med katolicismen - hon strävar efter att få den jordiska kärleken och kärleken till Gud att samspela till ett helt, och konstaterar att man kan inte bli en hel och kärleksfull individ om man undertrycker och förnekar en del av sin innersta natur (homosexualiteten betraktas som medfödd). I Ficklampsljus ägnas en del utrymme åt religiöst sökande, och i tonåren börjar Ruth och Inga-Lill tillsammans intressera sig för katolicismen, men det handlar mest om hennes försök att hitta ett sätt att förhålla sig till sig själv. Det antyds hur viktig religionen blir för henne i vuxen ålder; man får intrycket att den religiösa hängivenheten snarast är ett skydd mot andra starka böjelser som hon kämpar mot.

Jag tänkte länge läsa den här boken, men fick inte tag på den förrän i slutet av mitt uppsatsarbete. Och även om den berör samma problematik - kristendom, olycklig kärlek, homosexualitet - är behandlingen delvis annorlunda än i de andra romanerna jag skrev om, och av utrymmesskäl tvingades jag utelämna diskussionerna om Ficklampsljus. Lite synd, egentligen, för granskar man det hela närmare finns ju mycket att säga...