Eliette Abécassis skrev manuset till filmen Kadosh (1999), vilket inspirerade henne till att förvandla historien till en roman ("Den förskjutna", 2000), för övrigt hennes fjärde roman; ingen av hennes 12 böcker har dock så vitt jag vet blivit översatta till svenska.
La repudiée handlar om 26-åriga Rachel som för tio år sedan blev bortgift med Nathan, enligt seden i det ultraortodoxa judiska samhälle där de lever. De såg inte varandra förrän på bröllopet - men då blev det också kärlek vid första ögonkastet. De har levt mycket lyckligt tillsammans, bortsett från en sak som har börjat orsaka dem allt mer sorg - de har inga barn. Och Nathans far, rabbin, påminner honom om att det är deras plikt mot Gud att få så många barn som möjligt; om hustrun är ofruktsam har mannen inte bara rätt att förskjuta henne, det är närmast hans skyldighet att göra det. Han vill det inte, och Rachel vet att han inte vill, men pressen är svår att stå emot... Och ändå, mitt i allt detta, lever deras kärlek - Rachel vet att hon som kvinna inte har några som helst rättigheter, men det enda ingen kan ta ifrån henne är hennes känslor, och hon älskar Nathan lidelsefullt med hela sin kropp och själ.
Kvinnoförtrycket är totalt, men ändå är det en vacker och poetisk historia. Rachels röst är mild och from, och hon äger en sorts envis styrka mitt i sin smärta. Hon är fången i sedvänjorna, men hon förstår det inte; för henne är det självklart att man måste följa lagen även om det gör ont. Det hela skulle bli outhärdligt att läsa, om det inte vore för att hennes yngre syster Naomi ger en motröst. Naomi vet att det finns ett helt annat liv utanför deras murar; hon försöker få Rachel att öppna ögonen, och det är befriande. Jag var ändå rädd för vad som skulle hända; en ung kvinna som gör revolt, hur ska det gå för henne? Kommer hon inte att tvingas att acceptera sitt öde - vara from, vara tyst - hon också?
Här skiljer sig boken en aning från filmen (de är för övrigt lite olika på flera punkter). Filmen ger ett mycket kallare och hårdare intryck - vore det inte för att boken är skriven ur Rachels perspektiv, och jag läste den först, så skulle man nog ha svårt att se kärlekshistorien i detta. I boken rymmer Naomi innan hon blir gift med mannen som utsetts åt henne, men i filmen har hon inte lika stor tur. När hon förstår att hon måste gifta sig frågar hon Rachel om Nathan och deras bröllopsnatt, som för Rachel är ett mycket vackert minne. Kontrasten blir då enorm när Naomi utsätts för inget mindre än en brutal våldtäkt, låt vara att mannen har lagen på sin sida. Man kan förstå att Abécassis ville bespara henne det i boken... historien är ändå grym nog.
De fromma ser livet i ljuset av religionen, och allt är antingen svart eller vitt. För människor som inte ser annat än de heliga böckerna och Guds ord är religionen det vackraste som finns, och så tycker även Rachel i början. Religionen har svar på alla frågor, lösningar på alla problem. Svårigheterna kommer då sanningen visar sig: livet är inte svart eller vitt - det är svart och vitt och alla andra färger, och det finns saker som inte ryms inom de heliga böckernas pärmar. Allt för ofta stirrar sig människor blinda på bokstäverna utan att våga läsa mellan raderna; det är detta som Kadosh/La répudiée visar.
Känslan jag hade när jag läst ut boken var ganska sorglig. Kärleken är vacker och viktigt - men ibland, när kärleken är det enda man har, då har man ingenting alls.
(Jag har även försökt skriva om den här boken på franska...)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar