Ja, där får man för att man är litteraturrecensent... Man skulle ju kunna hoppas på att uppföljaren till en debutroman är bättre än föregångaren, men så är ju inte alltid fallet.
Jag vet inte riktigt hur han bär sig åt, för ämnet sorgehantering borde ju kunna bli en bra roman? Men det blir en rätt outhärdlig sörja av alltihop. Och ändå, ändå tycks faktiskt Ray Kluuns böcker vara populära.
Här är en längre sågning av boken, eftersom allt inte fick plats i den officiella recensionen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar