En prosalyrisk historia som irriterade mig ungefär på samma sätt som Hey, Dolly.
Det handlar om att "slå sönder strukturer", överkrångligt bildspråk bestående av liknelser uppbyggda av kroppsdelar, sex och ilska; sex där gränserna är diffusa mellan vilja, utnyttjande och tristess... En tjej och en kille pratar förbi varandra men kanske de ändå behöver varandra. Men. Även om man tar i beaktande att det är prosalyrik, som kanske inte är menad att vara lättillgänglig, kan jag ändå inte finna något vidare intressant i dessa fragmentariska texter.
Jag kan se mening, intentioner och avsikter - det handlar om uppväxt, uppbrott, smärta och mognad etc, men den typen av skrivande som det här är fångar inte mitt intresse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar