Med tanke på att jag nyligen har köpt två nya Oates-pocketar borde jag kanske ha en JCO-tag också... Djur är en fascinerande berättelse. En av personerna påstår att vi alla är djur. Frågan är då kanske... vilket slags djur?
Det är en kortroman. Jag tycker att den formen är väldigt fascinerande, jag förtjusas över koncentrationen. (Jag tror att det inte är helt lätt att lyckas med det.)
Huvudpersonen är Gillian, en collegestudent. Det är en pyroman på skolområdet. Och de flesta flickorna är förälskade i poesiläraren. (I förbigående sagt verkar det vara en högst intressant form av undervisning. Någonting mitt emellan litteraturvetenskap och skrivarkurs.) Gillian är dessutom fascinerad av lärarens vackra fru, konstnären Dorcas. Och så dras hon in i deras liv, deras... klibbiga spindelnät, bedövande, ohjälpligt fascinerande. Och destruktivt. Den här läraren som verkar så karismatisk är egentligen en slags parasit, och Dorcas också. Det handlar om utnyttjande och manipulation. Men också... skrivande, poesi -- något om gränser och överskridande av gränser... något om förhållandet mellan liv och konst; eller om detta förhållande som en förevändning för någonting som egentligen inte (?) har med konst att göra...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar