Detta är en bok som jag aldrig skulle ha läst, vore det inte för att jag råkar vara recensent ibland (vilket i och för sig är en mycket bra sysselsättning!).
En visserligen sorglig men ändå platt och oengagerande skildring av sjukdom, otrohet och död. Kan hända att ämnet i sig är intressant (vad händer med en man och hans känslor då hustrun drabbas av cancer? hur hanterar han det? hur går man vidare? klarar någon människa egentligen av att vara monogam och vad är det egentligen för vits med att binda sig över huvud taget?) men i mitt tycke har Ray Kluun fått oförtjänt stor uppmärksamhet för sina böcker på grund av att det råder en märkvärdig fascination för det "självupplevda", det "verklighetsbaserade", som av någon anledning tycks vara mycket intressantare än en konstnärligt välfungerande roman.
Sex, död och personliga tragedier är väl av någon anledning sånt som säljer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar