En genialisk lek. Kritik och överskridande i Selma Lagerlöfs tidiga författarskap (Göteborg 2001) är en avhandling Selma Lagerlöfs tidiga författarskap granskat ur lesbiskt-feministisk perspektiv. Läste den för min uppsats skull; mycket intressant och informativ.
De texter hon tar upp till analys är skrivna före och åren närmast efter Lagerlöfs debut med Gösta Berlings saga 1891. Stenberg avfärdar vissa allmänna tendenser i lagerlöfforskningen, tex att Selma Lagerlöf endast var en förmedlare av en muntlig tradition, eller den biografiska; det var länge vanligt att förklara/avfärda Lagerlöf med att hon var halt och därför inte kunde bli gift, och tillbringade sitt liv med att älska en student hon en gång mötte som fjortonåring, och att bearbeta sina känslor för fadern... I dessa förklaringsmodeller blir relationer till kvinnor sekundära.
Stenberg lägger helt enkelt sitt fokus på vad själva texterna säger när man närläser dem ur ett lesbiskt-feministisk perspektiv. Hon ser mångtydigheter i texterna, att de är skapade utifrån en egen identitet, att Selma Lagerlöf hade en ganska lycklig barndom och alltid hade nära relationer till andra kvinnor - vänner, släktingar och koolegor - men att hon anpassade sig till omgivningens bild och iklädde sig en "sagotantsförklädnad" (s. 18f). Stenberg läser de tidiga texterna könsöverskridande. Hon fixerar inte personerna som antingen män eller kvinnor utan låter dem befinna sig i ett "tomrum"där de kan överskriva givna roller; texten kan därmed få ett annat innehåll än vad som kan synas vid första anblicken. I de tidiga novellerna kan man, om man läser dem könsöverskridande, se att det som bearbetas är en kvinnas känslor för en annan kvinna. Stenberg skriver att Lagerlöf "stjäl manligt berättarutrymme för en kvinnlig problematik", vilket gör texten utmanande (s. 386).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar