En gång i tiden var Elena en vanlig kvinna - men så en gång blev hon biten. Och sedan dess har hon levt med dubbla identiteter: den vanliga, och så den vilda, den som inte kan låta bli att älska - att behöva - jakten; förvandlingen...
Berättelsen handlar om att Elena försöker leva ett normalt mänskligt liv, hon har sagt upp bekantskapen med "flocken", men så en dag behöver varulvsfamiljen hennes hjälp mot inkräktare på reviret som hotar hela deras existens...
Avkopplande läsning; bitvis spännande och lite annorlunda (mot vad jag brukar läsa). Kelley Armstrong har skrivit fler böcker om Elena (även om andra varelser), som jag dock inte har läst.
söndag 26 juli 2009
La répudiée - Eliette Abécassis
Eliette Abécassis skrev manuset till filmen Kadosh (1999), vilket inspirerade henne till att förvandla historien till en roman ("Den förskjutna", 2000), för övrigt hennes fjärde roman; ingen av hennes 12 böcker har dock så vitt jag vet blivit översatta till svenska.
La repudiée handlar om 26-åriga Rachel som för tio år sedan blev bortgift med Nathan, enligt seden i det ultraortodoxa judiska samhälle där de lever. De såg inte varandra förrän på bröllopet - men då blev det också kärlek vid första ögonkastet. De har levt mycket lyckligt tillsammans, bortsett från en sak som har börjat orsaka dem allt mer sorg - de har inga barn. Och Nathans far, rabbin, påminner honom om att det är deras plikt mot Gud att få så många barn som möjligt; om hustrun är ofruktsam har mannen inte bara rätt att förskjuta henne, det är närmast hans skyldighet att göra det. Han vill det inte, och Rachel vet att han inte vill, men pressen är svår att stå emot... Och ändå, mitt i allt detta, lever deras kärlek - Rachel vet att hon som kvinna inte har några som helst rättigheter, men det enda ingen kan ta ifrån henne är hennes känslor, och hon älskar Nathan lidelsefullt med hela sin kropp och själ.
Kvinnoförtrycket är totalt, men ändå är det en vacker och poetisk historia. Rachels röst är mild och from, och hon äger en sorts envis styrka mitt i sin smärta. Hon är fången i sedvänjorna, men hon förstår det inte; för henne är det självklart att man måste följa lagen även om det gör ont. Det hela skulle bli outhärdligt att läsa, om det inte vore för att hennes yngre syster Naomi ger en motröst. Naomi vet att det finns ett helt annat liv utanför deras murar; hon försöker få Rachel att öppna ögonen, och det är befriande. Jag var ändå rädd för vad som skulle hända; en ung kvinna som gör revolt, hur ska det gå för henne? Kommer hon inte att tvingas att acceptera sitt öde - vara from, vara tyst - hon också?
Här skiljer sig boken en aning från filmen (de är för övrigt lite olika på flera punkter). Filmen ger ett mycket kallare och hårdare intryck - vore det inte för att boken är skriven ur Rachels perspektiv, och jag läste den först, så skulle man nog ha svårt att se kärlekshistorien i detta. I boken rymmer Naomi innan hon blir gift med mannen som utsetts åt henne, men i filmen har hon inte lika stor tur. När hon förstår att hon måste gifta sig frågar hon Rachel om Nathan och deras bröllopsnatt, som för Rachel är ett mycket vackert minne. Kontrasten blir då enorm när Naomi utsätts för inget mindre än en brutal våldtäkt, låt vara att mannen har lagen på sin sida. Man kan förstå att Abécassis ville bespara henne det i boken... historien är ändå grym nog.
De fromma ser livet i ljuset av religionen, och allt är antingen svart eller vitt. För människor som inte ser annat än de heliga böckerna och Guds ord är religionen det vackraste som finns, och så tycker även Rachel i början. Religionen har svar på alla frågor, lösningar på alla problem. Svårigheterna kommer då sanningen visar sig: livet är inte svart eller vitt - det är svart och vitt och alla andra färger, och det finns saker som inte ryms inom de heliga böckernas pärmar. Allt för ofta stirrar sig människor blinda på bokstäverna utan att våga läsa mellan raderna; det är detta som Kadosh/La répudiée visar.
Känslan jag hade när jag läst ut boken var ganska sorglig. Kärleken är vacker och viktigt - men ibland, när kärleken är det enda man har, då har man ingenting alls.
(Jag har även försökt skriva om den här boken på franska...)
La repudiée handlar om 26-åriga Rachel som för tio år sedan blev bortgift med Nathan, enligt seden i det ultraortodoxa judiska samhälle där de lever. De såg inte varandra förrän på bröllopet - men då blev det också kärlek vid första ögonkastet. De har levt mycket lyckligt tillsammans, bortsett från en sak som har börjat orsaka dem allt mer sorg - de har inga barn. Och Nathans far, rabbin, påminner honom om att det är deras plikt mot Gud att få så många barn som möjligt; om hustrun är ofruktsam har mannen inte bara rätt att förskjuta henne, det är närmast hans skyldighet att göra det. Han vill det inte, och Rachel vet att han inte vill, men pressen är svår att stå emot... Och ändå, mitt i allt detta, lever deras kärlek - Rachel vet att hon som kvinna inte har några som helst rättigheter, men det enda ingen kan ta ifrån henne är hennes känslor, och hon älskar Nathan lidelsefullt med hela sin kropp och själ.
Kvinnoförtrycket är totalt, men ändå är det en vacker och poetisk historia. Rachels röst är mild och from, och hon äger en sorts envis styrka mitt i sin smärta. Hon är fången i sedvänjorna, men hon förstår det inte; för henne är det självklart att man måste följa lagen även om det gör ont. Det hela skulle bli outhärdligt att läsa, om det inte vore för att hennes yngre syster Naomi ger en motröst. Naomi vet att det finns ett helt annat liv utanför deras murar; hon försöker få Rachel att öppna ögonen, och det är befriande. Jag var ändå rädd för vad som skulle hända; en ung kvinna som gör revolt, hur ska det gå för henne? Kommer hon inte att tvingas att acceptera sitt öde - vara from, vara tyst - hon också?
Här skiljer sig boken en aning från filmen (de är för övrigt lite olika på flera punkter). Filmen ger ett mycket kallare och hårdare intryck - vore det inte för att boken är skriven ur Rachels perspektiv, och jag läste den först, så skulle man nog ha svårt att se kärlekshistorien i detta. I boken rymmer Naomi innan hon blir gift med mannen som utsetts åt henne, men i filmen har hon inte lika stor tur. När hon förstår att hon måste gifta sig frågar hon Rachel om Nathan och deras bröllopsnatt, som för Rachel är ett mycket vackert minne. Kontrasten blir då enorm när Naomi utsätts för inget mindre än en brutal våldtäkt, låt vara att mannen har lagen på sin sida. Man kan förstå att Abécassis ville bespara henne det i boken... historien är ändå grym nog.
De fromma ser livet i ljuset av religionen, och allt är antingen svart eller vitt. För människor som inte ser annat än de heliga böckerna och Guds ord är religionen det vackraste som finns, och så tycker även Rachel i början. Religionen har svar på alla frågor, lösningar på alla problem. Svårigheterna kommer då sanningen visar sig: livet är inte svart eller vitt - det är svart och vitt och alla andra färger, och det finns saker som inte ryms inom de heliga böckernas pärmar. Allt för ofta stirrar sig människor blinda på bokstäverna utan att våga läsa mellan raderna; det är detta som Kadosh/La répudiée visar.
Känslan jag hade när jag läst ut boken var ganska sorglig. Kärleken är vacker och viktigt - men ibland, när kärleken är det enda man har, då har man ingenting alls.
(Jag har även försökt skriva om den här boken på franska...)
lördag 25 juli 2009
Les amants du n'importe quoi - Florian Zeller
Tristan tycker om kvinnor, så mycket att han inte vill binda sig vid en enda. Men så en dag dyker Amélie upp; hon frågar efter vägen till Polska biblioteket, de börjar träffas, han tar med henne hem, hon kommer dit allt oftare, och så plötsligt en dag så tycks hon bara bo där. Utan att egentligen ha velat eller menat det befinner sig Tristan i ett förhållande. Men Amélie är skygg och skör; han är mycket fäst vid henne, vill beskydda henne och absolut inte skada henne. Men Tristan börjar känna sig allt mer fångad - medan Amélie å sin sida inte vill annat än att förlora sig; och varför inte förlora sig i kärleken...
Intressant i blekt-dova färger, vackert ibland, om hur knepig en relation kan vara, och hur man kanske egentligen inte vet vad ens allra närmaste innerst inne tänker och känner... och kanske har man ibland som allra svårast att förstå sig själv.
Intressant i blekt-dova färger, vackert ibland, om hur knepig en relation kan vara, och hur man kanske egentligen inte vet vad ens allra närmaste innerst inne tänker och känner... och kanske har man ibland som allra svårast att förstå sig själv.
Dockan Bella - Nina Bouraoui
Dockan Bella (Poupée Bella) Berättelse i dagboksform om sökande efter kärlek och skrivande; en ung kvinna söker identitet och tillhörighet. Handlingen föregår egentligen Mina onda tankar, som jag läste först. Nina Bouraoui är verkligen en fascinerande författare. De svenska titlarna är utgivna av Elisabeth Grate Bokförlag.
Döp alla djuren - Alison Smith
Jag tog ut boken ur hyllan av den enkla anledningen att jag blandade ihop namnet med Ali Smith som har skrivit Jag är allt du drömt. Det kan också förklaras med min bokgaydar...
Alison och hennes bror är oskiljaktiga - men så en dag dör brodern i en bilolycka. Boken handlar om hur familjen, troende katoliker, hanterar förlusten och försöker gå vidare i livet. Det handlar också om hur Alison går in i tonåren och puberteten, och en dag möter hon också kärleken. Och i en katolsk flickskola kan en sådan kärlek inte vara annat än förbjuden...
Jag brukar sällan välja att läsa böcker som uttryckligen kallas självupplevda ("bygger på en sann historia", "den verklighetsbaserade berättelsen om..." etc), men om det inte hade stått på bokens framsida skulle jag mycket väl ha kunnat ta den för en roman. Det finns ett driv i berättandet och ett djup i gestaltningen som till stor del saknas i den tidigare nämnda Olivia, till exempel, och det blev därför en positiv läsupplevelse. Man kan förstås inte veta vad som faktiskt är "sant" och vad som är tillagt i efterhand för berättelsens skull - men det struntar jag blankt i. Det hade gärna kunnat få vara en renodlad roman för min del.
Alison och hennes bror är oskiljaktiga - men så en dag dör brodern i en bilolycka. Boken handlar om hur familjen, troende katoliker, hanterar förlusten och försöker gå vidare i livet. Det handlar också om hur Alison går in i tonåren och puberteten, och en dag möter hon också kärleken. Och i en katolsk flickskola kan en sådan kärlek inte vara annat än förbjuden...
Jag brukar sällan välja att läsa böcker som uttryckligen kallas självupplevda ("bygger på en sann historia", "den verklighetsbaserade berättelsen om..." etc), men om det inte hade stått på bokens framsida skulle jag mycket väl ha kunnat ta den för en roman. Det finns ett driv i berättandet och ett djup i gestaltningen som till stor del saknas i den tidigare nämnda Olivia, till exempel, och det blev därför en positiv läsupplevelse. Man kan förstås inte veta vad som faktiskt är "sant" och vad som är tillagt i efterhand för berättelsens skull - men det struntar jag blankt i. Det hade gärna kunnat få vara en renodlad roman för min del.
Bibliotekskatten Dewey - Vicky Myron
En kall vintermorgon hittar bibliotekarien en liten frusen kattunge i bokinkastet. Det blir början på en djup och långvarig vänskap, och även på en ny storhetstid för det lilla biblioteket mitt i jordbruksstaten Iowa. Katten, som kallas Dewey, får alltså stanna på biblioteket, och blir till slut världskändis - på grund av sin fantastiska personlighet.
Boken har intressanta utblickar kring staden Spencers och delstaten Iowas historia på 1800-talet, 1930-talet, 1970-talet, osv, men framför allt handlar den om vilken unik och bedårande varelse Dewey är. Det är ingen roman, det är en historia för kattälskare. Detta är absolut tydligt!
Berättelsen är något sentimental, men rätt charmig och trevlig på sitt sätt.
Boken har intressanta utblickar kring staden Spencers och delstaten Iowas historia på 1800-talet, 1930-talet, 1970-talet, osv, men framför allt handlar den om vilken unik och bedårande varelse Dewey är. Det är ingen roman, det är en historia för kattälskare. Detta är absolut tydligt!
Berättelsen är något sentimental, men rätt charmig och trevlig på sitt sätt.
La clé sur la porte - Marie Cardinal
Ja, ärligt talat var det här en förkortad och bearbetad bok som jag läste för övnings skull, men ändå... Det handlar om en kvinna med lite märkligt idealistiska idéer. Hon har några barn, och nyckeln till deras dörr sitter alltid i; vem som helst för komma dit, och gör det också. Ibland kan huvudpersonen stå till tjänst med goda råd och konkret hjälp, men ibland tycker hon också att livet känns lite väl kaotiskt. Det handlar om ungdomars liv och uppväxtvillkor på 1960/70-talet.
Det kändes mot slutet som att jag inte skulle ha orkat med historien i dess fulla längd, men å andra sidan är det ju möjligt att den kändes mindre intressant på grund av bearbetningen... I gymnasiet läste jag ett par andra böcker (i original alltså!) av Marie Cardinal, som jag nog gillade i och för sig, även om jag inte riktigt minns i hur hög grad.
Det kändes mot slutet som att jag inte skulle ha orkat med historien i dess fulla längd, men å andra sidan är det ju möjligt att den kändes mindre intressant på grund av bearbetningen... I gymnasiet läste jag ett par andra böcker (i original alltså!) av Marie Cardinal, som jag nog gillade i och för sig, även om jag inte riktigt minns i hur hög grad.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)