Simtag - Jessika Berglund

Anneli är lesbisk och bor någonstans vid en tjärn ute i skogen. En dag när barndomsvännen Cecilia är på besök tillsammans med sin lilla dotter, inser Anneli att hon är förälskad i sin vän. Det är förstås inte så lämpligt; Anneli inser att Cecilia inte borde veta om de nyvakna känslorna, och hon försöker hantera/komma över sin förälskelse genom att isolera sig. Men så småningom måste hon våga leva...

Berättelsen är ganska enkel, och verklighetsnära. Baksidestexten talar om den som "ovanlig", men jag antar snarare att väldigt många kan identifiera sig med Anneli och känna igen sig i förvirringen som uppstår när kärleken till en nära vän inte håller sig inom gränserna för det förväntade.

Kärlekshistoria. Begär mellan kvinnor i 1800-talets litteratur - Eva Borgström

En bok som undersöker hur bland andra Fredrika Bremer, C. J. L. Almqvist och Ellen Key skildrade kärlek mellan kvinnor under en tid då det mesta måste vara osagt, men då en hel del ändå kunde vara synligt mellan raderna. Faktum är att Borgström visar hur förvånansvärt mycket var synligt rakt på raderna också; det var bara det att då den heteronormativa tolkningen dominerade (vilket den ofta kan sägas göra fortfarande) osynliggjordes begär mellan kvinnor.

Boken är väldigt intressant (för mig särskilt kapitlet om Fredrika Bremer, eftersom jag inte visste så mycket om henne innan, men nu blir jag nyfiken på att läsa de romaner som Borgström nämner), om än lite pladdrig ibland - särskilt kapitlet om Strindberg. Invändningen är inte allvarlig; som helhet är boken mycket bra, och man påminns om hur mycket som förmodligen ännu är outforskat på temat lesbisk kärlek i svensk litteratur.

Även Vilhelmine Zahle och Mathilda Roos tas upp i ett kapitel.

Le ravissement de Lol V. Stein - Marguerite Duras

Den unga Lol tillbringar sommaren vid T. Beach, där hon hastigt förlovar sig med Michael Richardson. Hon ska hoppa av skolan, bröllopet ska stå till hösten. Detta gör Lols väninna Tatiana Karl lite förvånad - visst; Lol är en kul tjej, men samtidigt är det något med henne, som om hela tiden spelar, som om hon inte riktigt är... där. Kanske är det hennes hjärta som på något sätt inte finns riktigt där det borde vara - men om hon nu har förlovat sig, tänker Tatiana, så måste det väl betyda att den unge mannen har väckt liv i hennes känslor...

Sedan blir det bal. Lol dansar med Michael Richardson. Tills en kvinna kommer in i balsalen tillsammans med sin dotter. Kvinnan heter Anne-Marie Stretter, coh hon och Michael Richardson dras till varandra. De dansar en gång, och sedan en gång till... och efter det lämnar de inte varandras sida. Lol står där och ser på dem, Tatiana står bredvid och stryker hennes hand...

Det blir allmänt känt att Lol blivit övergiven av sin fästman, och att hon är utom sig av sorg, att hon har förlorat vettet rent av. Så småning om börjar hon dock gå ut, och en natt möter hon en man, en violinist som är svag för unga flickor med krossade hjärtan, sägs det. De gifter sig hastigt och flyttar till U. Bridge, får barn och lever där - stillsamt - i tio år, då de flyttar tillbaka till Lols hemstad S. Thala.

Där börjar Lol gå långa promenader. Genom staden, timme efter timme; denna stad som hon känner så väl, fast hon verkar inte känna någon där. Alla lämnar henne taktfullt ifred, hon tror sig vara osynlig. Någonting i skildringen av hennes slumpmässiga promenader grep mig.

Pourquoi ces lieux plutôt que autres? En quelque point qu'elle s'y trouve Lol y est pour la première fois. De la distance invariable du souvenir elle ne se dispose plus: elle est là. Sa présence fait la ville pure, méconnaissable. Elle commence à marcher dans le palais fastueux de l'oubli de S. Thala.

Så småningom söker hon upp Tatiana Karl, som också har gift sig. Dessutom har hon en älskare, som hon möter på ett hotell i utkanten av staden. Mellan de tre börjar ett slags triangeldrama ta form... Tatiana är förtjust över att Lol har kommit tillbaka, men hon är också misstänksam. Vad vill Lol egentligen, vad menar hon, vad känner hon - känner hon något över huvud taget; har Lol V. Stein äntligen hämtat sig efter den ödesdigra balen som ständigt återkommer i deras minnen - handlar det ens om balen och Michael Richardson egentligen? Även älskaren har blivit informerad av Tatiana Karl om hennes barndomsvän, och det är han som är bokens berättare. Han försöker, genom det han har hört och det han iakttar och det han föreställer sig, att göra sig en bild av Lol V. Stein.

Och det är inte så lätt. Det är en märklig, mystisk berättelse; trollbindande. Alla som Lol möter blir fascinerade av henne. Jacques Hold, vad vet och förstår han egentligen? Lol dras till honom, men hon är ogripbar och ofta handlar det kanske mest om vad han vill tro, vad han förmodar och gissar sig till. Det är bara Tatiana Karl som försöker vara kritisk, ifrågasättande, men samtidigt är kanske hon den som är allra mest trollbunden av Lola Valérie Stein. Vilka är egentligen hennes motiv? Även hon har i tio år tänkt på den där balen, hur hon stod där vid Lols sida - Lol som sedan säger sig minnas lite vagt att någon fanns där, en kvinna som strök hennes hand; jasså, var det Tatiana?

Det är en bok som det nog är nödvändigt att återkomma till. Det är inte så lätt att beskriva den... Jag läste den på franska, samtidigt som jag lyssnade på den som CD-bok (läst av Fanny Ardant, som verkligen brinner för Duras). Även om jag tyckte att jag förstod, så är jag övertygad om att det finns flera bottnar, långt flera nyanser, än vad jag hittills har upptäckt. Marguerite Duras skriver med en märklig, mystisk kraft... Ibland kommer jag att tänka på Birgitta Trotzig; kanske inte några direkta paralleller precis, men någonting i känslan av något ogripbart...

My Story - Ava Gardner

Ava Gardners självbiografi. Den ger en intressant inblick i hur det gick till i Hollywood på 40- och 50-talen, och förstås också i Ava Gardners liv och personlighet.

Ava Gardner (1922 - 1990) växte upp i North Carolina som yngsta barnet av sex. På Wikipedia står det att hon "genomled en olycklig, kärlekslös barndom", men det tycks rakt inte vara fallet när man läser hennes egna ord. Familjen genomled visserligen kärva tider, men bokens första kapitel påminner mig i tonen om de äldre, trevliga (kanske "käcka") flickböcker jag läste som barn... men det är klart, någon "Fröken Sprakfåle" eller "Cherry Ames" handlar det trots allt inte om. Ava Gardner blev "upptäckt" av MGM när hon besökte sin syster i New York; systerns make var porträttfotograf...

Systern Bappie följde med Ava till Hollywood, där hon lanserades som en sexbomb, och de första åren fick hon bara mycket små filmroller. Så småningom tog karriären fart. Privat var Ava Gardner blyg, och kunde aldrig se sig själv som vacker eller som en "riktig" skådespelerska. Det var få av filmerna som hon verkligen gillade. Det är intressant att läsa om i alla fall... om hennes filmer, om skådespelare, regissörer, och författare... (Censuren var högst påtaglig på den tiden, och det fanns många regler för vad en film inte fick innehålla. Man påminns här om att på den tiden kunde man verkligen ha skäl att säga att "boken var bättre än filmen"!) Ju mer man läser, desto mer smyger sig en annan ton in i "flickbokskänslan". Hon hade stormiga kärleksaffärer och var gift tre gånger (Mickey Rooney - som var notoriskt otrogen - Artie Shaw - som var en knepig typ - och med Frank Sinatra) och var god vän med den märklige Howard Huges. Man får en känsla för hur filmindustrin verkligen är en industri, där inte bara filmerna utan även skådespelarna är produkter. Det är lätt att förstå att det kan vara ett tröttsamt liv, detta att ständigt vara påpassad. Insprängt i boken finns även kortare kapitel skrivna av personer som stod Ava Gardner mer eller mindre nära. Ibland bekräftar de vad man nyss har läst, ibland har de en ganska annorlunda bild av henne än vad hon säger själv.

Det händer rätt sällan att jag läser (själv)biografier; denna var en present från en vän till följd av vårt gemensamma filmintresse. Jag tyckte mycket om att läsa den, skrattade ibland högt - Ava Gardner må ha varit en något motvillig stjärna, men hon tycks ha varit en intressant person, och ett väldigt trevligt sällskap i bokform.

Livet på Scotland Street 44 - Alexander McCall Smith

En varm och trevlig, lite smårolig, bok om några människor i olika åldrar som bor i samma hus.
Romanen började som följetong i en dagstidning.

Inget direkt märkvärdigt, men liksom... vänligt. Även om det inte riktigt känns som "min stil", så var det trevlig avkoppling.

Skattsökaren - J.M.G. Le Clézio

Alexis och hans syster Laure växer upp på en isolerad egendom på Mauritius. De umgås mest med varandra - de undervisas av sin mor, som de avgudar - och den jämnårige pojken Denis. Det är en vacker, nästan paradisisk tillvaro, fast de ibland drömmer om rikedomen ute i stora världen när de sitter på vinden och läser de engelska tidningar deras far prenumererar på.

Men så händer det otänkbara - faderns affärer går fel, han förlorar allt, och familjen måste flytta. Alexis flyttar till en internatskola där han får tiden att gå genom att dagdrömma om sjörövare och skatter. Fadern dör, och han lämnar ingenting i arv åt sina barn utom en dröm om en skatt som ska finnas på ön Rodriguez. Alexis ger sig av för att finna den...

Hans ihärdighet, hans besatthet, vet inga gränser. Han möter kärleken och han upplever Första världskrigets skyttegravar. Men skatten, skatten. Till slut vet man nästan inte om det är vackert, spännande, sorgligt eller rent av lite otäckt...

Skattsökaren är en mycket tät, poetisk berättelse om kärlek och drömmar och tidens obönhörliga gång.

Den trånga porten - André Gide

André Gides Den trånga porten (La porte étroite, 1909) handlar om kärleken mellan Jérôme och Alissa, kusiner som har älskat varandra sedan barndomen. De är båda två starkt religiösa och delar föreställningen om att deras kärlek fullkomnas i att de delar samma hängivenhet för Gud. Genom att älska Gud högst av allt kan de mötas på ett högre plan.

Men det blir bekymmer. Alissa oroas av att Jérômes strävan av att nå högre på dygdens väg kanske motiveras mer av att han vill imponera på henne än att han älskar Gud. Alltså; även om hon älskar honom också, så kan hon inte stå ut med tanken på att någonting går före Gud. Dessutom är hon rädd att han gör sig en idealbild av henne och att hon inte är värd hans dyrkan. Snart anser hon att de nöjen de har tillsammans - till exempel att läsa samma böcker och diskutera dem - blir att stå ivägen för deras kärlek de blir för upptagna av det jordiska. Och det är inte meningen att de ska tacka Gud för den lycka de får av varandra, utan de ska bli lyckliga tillsammans genom Gud...

Tanken är att den enda sanna glädjen kommer från Gud. Något sådant som att till exempel läsa och då finna glädje i själva språkets rytm och skönhet blir till slut syndfullt för Alissa. Hennes resonemang går allt längre. Hon anser även att deras kärlek kan komma att krossas om de gifter sig (deras förhållande är naturligtvis helt platoniskt), eftersom det är troligt att de inte kan leva upp till idealen. Om de träffas blir de bara besvikna - bättre då att bara brevväxla och låta känslorna förädlas den vägen. Men de driver det hela för långt. Alissa betonar att deras själsliga gemenskap bara blir större av att de är ifrån varandra, men egentligen är hon väl mest rädd. Dels för att verkligheten riskerar att göra dem besvikna, men också för att hon fruktar att de ska bli så lyckliga tillsammans att de glömmer Gud.

Sedan försöker hon få Jérôme att sluta älska henne. Hon tycker att han är ämnad till "något större" och att hon står i vägen för honom - genom sin kärlek. Hon försöker få honom att tro att hon är förändrad, att hon inte älskar honom som förr och att kärleken är en dröm.

Det är ett offer. Hon intalar sig att hon offrar sin lycka för hans skull, för att det är vad kärleken till Gud kräver av dem båda. Just för att hon älskar honom måste hon avstå... Ja, det kan finnas omständigheter - i Alissas fall hennes religiösa tro - som leder till försök att förneka sin egen vilja, att utplåna den. Hur kan min vilja vara så viktig, jämfört med (en motstridig) uppfattning om "det Rätta"? Alissa funderar: "Hur lycklig skulle inte den själ vara, för vilken dygd vore detsamma som kärlek". Hon intalar sig att om hon skulle kunna underkasta sig med glädje, så blir hon lugn - och kanske lycklig. Egentligen finns ingen anledning, utom föreställningen om Guds krav - men resultatet blir bara plåga. De försöker båda gå askesesn väg, men de offrar inte jordisk kärlek med lätthet och självklarhet, utan av självpåtaget tvång. Syftet är att nå högre mot Gud.

Fast den tanken uppfattas också som syndig! Det Alissa vill är helt enkelt (?) att offret inte ska uppfattas som offer, utan att hon ska bli likgiltig... att allt utom Gud ska utplånas i henne. Det lyckas inte: "Jag känner det väl, jag känner det på min sorg, att offret inte är fullbordat i mitt hjärta". Nej, för när offret/underkastelsen är ett tvång nås ingen fullbordan, ingen fullkomning, bara jagutplåning.

Man kan verkligen undra hur det går till att man når till detta. Även Jacques i La symphonie pastorale förespråkade underkastelse som vägen till Gud, medan hans far hade en annan syn på kärlek som det väsentliga. Varför är det så lätt att fastna i det negativa, att tro på det hårda och misstro det vackra? Misstro sin längtan? Det kan man fundera på. André Gide är fascinerande.