Aliocha - Henri Troyat

Egentligen läste jag ut den här boken redan för bortåt två veckor sedan, men den här bloggen har försummats, liksom kanske min läsning i allmänhet...

Aliocha är en kortroman av den mycket produktive Henri Troyat (i gymnasiet läste jag hans biografi över Peter den Store, och förutom biografier har han skrivit nära sjuttio romaner). Troyat har i likhet med sin huvudperson rysk bakgrund.

Huvudperson är den fjorton-och-ett-halvtåriga Alexis (Aliocha), som bor i Paris efter att ha flytt den ryska revolutionen tillsammans med sina föräldrar. I likhet med de flesta andra ryska immigranter har föräldrarna förlorat så gott som alla sina tillgångar; från att ha tillhört samhällets övre skikt tillhör de nu det lägre, och de tillbringar sin mesta tid med att drömma om hur det var förr. Alexis är på sätt och vis också en drömmare, men han drömmer om att bli betraktad som en äkta fransman.

Alexis älskar böcker, men är långt ifrån något ljus i skolan - romanen börjar med att han överlycklig springer hem på lunchrasten för att berätta att han fått näst högsta betyg i uppsatsskrivning. Men hans föräldrar lyssnar knappt på vad han säger, så uppfyllda är de av nyheten om att Lenin är död - nu, tror de, kommer ordningen snart att vara återställd i deras hemland.

Så sker naturligtvis inte, men föräldrarna får i alla fall nytt bränsle för sina förhoppningar, och de önskar mest av allt att även sonen ska dela deras ömma känslor för Ryssland. Men Alexis kan inte uppbåda några varmare känslor för ett land han knappt minns; han ser framåt och vill skapa sig en framtid just där han befinner sig, och det innebär att ta avstånd av allt ryskt så mycket han bara kan, utan att därmed såra föräldrarna allt för djupt.

Så blir Alexis vän med Thierry Gozelin, en puckelryggig klasskompis som inte har just några kompisar men är klassens ljus inom alla ämnen. Alexis vet att han aldrig kommer att kunna mäta sig med Thierrys intellekt, men kärleken till litteratur för dem samman och båda deras liv börjar förändras. De tillbringar mycket tid ihop och pratar om allt från böcker och konst till flickor (Thierry har en mycket cynisk syn på kärlek, på grund av sitt handikapp) och de gör upp lysande framtidsplaner tillsammans. Familjen Gozelin är mycket välbärgad och Alexis känner sig till en början generad hemma hos dem, men Thierrys föräldrar tar emot sonens vän med öppna armar. På samma sätt blir Alexis föräldrar förtjusta i Thierry, och denne i sin tur är nyfiken på Alexis ryska bakgrund och avundas honom för att han har förmånen att kunna läsa de stora ryska romanerna i original.

Det här är en kortroman, men innehåller väldigt mycket; smärta, glädje, mognad och frigörelse. Världen som skildras - parisiska skolpojkar år 1924 - är långt ifrån min verklighet, men ändå känns Aliocha väldigt nära. Ofta får hans och Thierrys sätt att resonera mig att minnas mig själv som femtonåring, trots att mina referensramar vid den åldern var helt annorlunda. Romanen utstrålar en något bitterljuv och oemotståndlig charm.