Le ravissement de Lol V. Stein - Marguerite Duras

Den unga Lol tillbringar sommaren vid T. Beach, där hon hastigt förlovar sig med Michael Richardson. Hon ska hoppa av skolan, bröllopet ska stå till hösten. Detta gör Lols väninna Tatiana Karl lite förvånad - visst; Lol är en kul tjej, men samtidigt är det något med henne, som om hela tiden spelar, som om hon inte riktigt är... där. Kanske är det hennes hjärta som på något sätt inte finns riktigt där det borde vara - men om hon nu har förlovat sig, tänker Tatiana, så måste det väl betyda att den unge mannen har väckt liv i hennes känslor...

Sedan blir det bal. Lol dansar med Michael Richardson. Tills en kvinna kommer in i balsalen tillsammans med sin dotter. Kvinnan heter Anne-Marie Stretter, coh hon och Michael Richardson dras till varandra. De dansar en gång, och sedan en gång till... och efter det lämnar de inte varandras sida. Lol står där och ser på dem, Tatiana står bredvid och stryker hennes hand...

Det blir allmänt känt att Lol blivit övergiven av sin fästman, och att hon är utom sig av sorg, att hon har förlorat vettet rent av. Så småning om börjar hon dock gå ut, och en natt möter hon en man, en violinist som är svag för unga flickor med krossade hjärtan, sägs det. De gifter sig hastigt och flyttar till U. Bridge, får barn och lever där - stillsamt - i tio år, då de flyttar tillbaka till Lols hemstad S. Thala.

Där börjar Lol gå långa promenader. Genom staden, timme efter timme; denna stad som hon känner så väl, fast hon verkar inte känna någon där. Alla lämnar henne taktfullt ifred, hon tror sig vara osynlig. Någonting i skildringen av hennes slumpmässiga promenader grep mig.

Pourquoi ces lieux plutôt que autres? En quelque point qu'elle s'y trouve Lol y est pour la première fois. De la distance invariable du souvenir elle ne se dispose plus: elle est là. Sa présence fait la ville pure, méconnaissable. Elle commence à marcher dans le palais fastueux de l'oubli de S. Thala.

Så småningom söker hon upp Tatiana Karl, som också har gift sig. Dessutom har hon en älskare, som hon möter på ett hotell i utkanten av staden. Mellan de tre börjar ett slags triangeldrama ta form... Tatiana är förtjust över att Lol har kommit tillbaka, men hon är också misstänksam. Vad vill Lol egentligen, vad menar hon, vad känner hon - känner hon något över huvud taget; har Lol V. Stein äntligen hämtat sig efter den ödesdigra balen som ständigt återkommer i deras minnen - handlar det ens om balen och Michael Richardson egentligen? Även älskaren har blivit informerad av Tatiana Karl om hennes barndomsvän, och det är han som är bokens berättare. Han försöker, genom det han har hört och det han iakttar och det han föreställer sig, att göra sig en bild av Lol V. Stein.

Och det är inte så lätt. Det är en märklig, mystisk berättelse; trollbindande. Alla som Lol möter blir fascinerade av henne. Jacques Hold, vad vet och förstår han egentligen? Lol dras till honom, men hon är ogripbar och ofta handlar det kanske mest om vad han vill tro, vad han förmodar och gissar sig till. Det är bara Tatiana Karl som försöker vara kritisk, ifrågasättande, men samtidigt är kanske hon den som är allra mest trollbunden av Lola Valérie Stein. Vilka är egentligen hennes motiv? Även hon har i tio år tänkt på den där balen, hur hon stod där vid Lols sida - Lol som sedan säger sig minnas lite vagt att någon fanns där, en kvinna som strök hennes hand; jasså, var det Tatiana?

Det är en bok som det nog är nödvändigt att återkomma till. Det är inte så lätt att beskriva den... Jag läste den på franska, samtidigt som jag lyssnade på den som CD-bok (läst av Fanny Ardant, som verkligen brinner för Duras). Även om jag tyckte att jag förstod, så är jag övertygad om att det finns flera bottnar, långt flera nyanser, än vad jag hittills har upptäckt. Marguerite Duras skriver med en märklig, mystisk kraft... Ibland kommer jag att tänka på Birgitta Trotzig; kanske inte några direkta paralleller precis, men någonting i känslan av något ogripbart...