En bok som undersöker hur bland andra Fredrika Bremer, C. J. L. Almqvist och Ellen Key skildrade kärlek mellan kvinnor under en tid då det mesta måste vara osagt, men då en hel del ändå kunde vara synligt mellan raderna. Faktum är att Borgström visar hur förvånansvärt mycket var synligt rakt på raderna också; det var bara det att då den heteronormativa tolkningen dominerade (vilket den ofta kan sägas göra fortfarande) osynliggjordes begär mellan kvinnor.
Boken är väldigt intressant (för mig särskilt kapitlet om Fredrika Bremer, eftersom jag inte visste så mycket om henne innan, men nu blir jag nyfiken på att läsa de romaner som Borgström nämner), om än lite pladdrig ibland - särskilt kapitlet om Strindberg. Invändningen är inte allvarlig; som helhet är boken mycket bra, och man påminns om hur mycket som förmodligen ännu är outforskat på temat lesbisk kärlek i svensk litteratur.
Även Vilhelmine Zahle och Mathilda Roos tas upp i ett kapitel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar