Ett hem vid världens ände - Micahel Cunningham

Det här är en roman av författaren till Timmarna. Den är välskriven och engagerande och lämnar en känsla av att det är just så här livet är - man kan finna beröringspunkter med var och en av huvudpersonerna, trots att de på ytan är mycket olika en själv - och det gäller att inse det i tid och ta tag i det; kanske inte bara för att förverkliga sina drömmar utan även att leva i nuet.

Det handlar om Jonathan, enda barnet till Ned och Alice, och Bobby, vars dyrkade äldre bror förolyckades mitt under en fest. Jonathan och Bobby möts som tonåringar; Jonathan dras till den tuffe Bobby, vilket Alice till en början är starkt tveksam till, men sedan tar hon sig an den vilsne pojken, som kanske bara söker en plts att känna sig hemma på. Jonathans och Bobbys känslor växer snart över gränserna för "vanlig vänskap", och Alice tvingas inse att hennes son är homosexuell. När det är dags att börja college går killarna skilda vägar då Jonathan bestämmer sig för att flytta till New York. Där blir han vän med den bohemiska Clare, banden växer sig starka mellan dem, och de bryts inte, men tänjs, då Bobby efter några år kommer till New York för att bo hos dem.

Det är en fin roman, som ändå lämnar efter sig en diffus känsla av sorgsenhet. Just som jag var på väg att läsa ut den såg jag att filmversionen skulle gå på någon kanal. Jag såg den inte.

Denna historia om en kvinna och två män påminner om att kärleken kan ha många ansikten, att den ofta kan ta sig vägar som går utanför de gängse normerna.