I väntan på att vårterminens 7,5-kurs om fransk litteratur (på franska) skulle sätta igång, tänkte jag att jag skulle värma upp med att läsa en bok jag har valt själv. Eftersom jag gillade Bonjour tristesse valde jag en bok av Françoise Sagan, nämligen Un certain sourire (jag kan ha fel men jag tror att den heter Något av ett leende på svenska).
Denna eleganta lilla kortroman (utmärkt format när man läser på franska!) från 1956 handlar om hur svår, mystisk och oberäknelig kärleken kan vara; hur oskyddad man är då man ger sig in i en lek med känslor i tron att man rent förnuftsmässigt kan hantera situationen. Det handlar om olika attityder till kärlek och förhållanden, vad man är beredd att offra och hur långt man kan gå utan att riskera för mycket, och om hur vissa saker kan vara ens eget val, eller samtidigt helt ofrivilliga, beroende på vilket perspektiv på känslor man har. Och hur går man vidare då vissa av ens illusioner har krossats? Man kan också säga att det är en illustration av talesättet "tre är en för mycket"...
Dominique, ung studentska i Paris, lever ett ganska bekymmerslöst liv med studier, vänner, nöjen och en pojkvän hon tycker bra om. Men hon känner sig ofta uttråkad och oengagerad tillsammans med andra människor, det finns ett tomrum fyllt av leda. Så möter hon sin pojkväns morbror, Luc.
Luc är lättsam och världsvan, och tillsammans med honom känner sig Dominique glad och väl till mods. Hon känner att hon för första gången kan vara sig själv - samtidigt som det genast uppstår en spänning mellan dem, som hon inte riktigt vill kännas vid. Luc är gift med Françoise, en moderlig och välvillig kvinna som tar Dominique under sina vingars skugga. Det sista Dominique vill är att såra henne, men Luc döljer inte sitt intresse, och snart kan hon inte längre stå emot passionen.
Ändå vet hon att det inte kan bli tal om kärlek mellan dem. Luc gör från början klart att han aldrig tänker lämna sin fru, men att inget hindrar dem från att ha ett litet äventyr för skojs skull, helt enkelt för att de är av samma skrot och korn och förstår varandra så bra. Dominique har väl inte direkt några skäl att tro att det inte kan bli precis som han säger - lättsamt, enkelt och konfliktfritt utan några krav och starka band. Dock inser hon att känslor inte låter sig kontrolleras så enkelt; det som inte får hända händer...
Romanen rymmer inga stora överraskningar, men den är tilltalande i sin bitterljuva enkelhet. Dominique är en uppriktig och ärlig huvudperson (som ibland försöker föra sig själv bakom ljuset) och det är lätt att följa med i och identifiera sig med hennes tankar. Historien påminner lite på något sätt om en enklare fast elegantare version av Sex And the City; kanske för att Luc i sin attityd liknar Mr. Big...
Sammanfattningsvis kan sägas att om man gillar Bonjour, tristesse så tycker man nog också om Un certain sourire (stilen och tonen känns igen), i alla fall om man vill ta del av ett utforskande av vissa aspekter av "kärlekens smärtsamma mysterium".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar